Den nya tidens ensamhet och dess konsekvenser

10 mars 2021
Mikael Barani

Vi lever i påfrestande tider. Det går inte att komma ifrån detta faktum. Som sociala djur så är vi beroende av att vara omgivna av en stam där vi känner att vi har en plats och ett syfte.

Kanske har denna balans redan rubbats i och med civilisationens uppkomst. Det har sjävklart fötts fram enorma fördelar och styrkor ur att bo i ett modern samhälle – men kanske reflekterar vi inte så mycket över vad vi samtidigt har fått ge upp.

En resa med konsekvenser?

Från att vi levde intimt tillsammans i en stam, där det aldrig var frågan om att man inte visste vad man hade för syfte, har vi under den senaste 10 000 åren hamnat i en allt mer abstrakt tillvaro.

Framför allt ur barnens syn. För tar vi deras perspektiv – och blickar tillbaka under bara de senaste 100 åren – så försvann först landsbygden i och med industrialiseringen. Plötsligt försvann pappa från det gårdsnära arbetet till en fabrik. Sedan försvann även mamma, som längre var hemma, ut i arbetslivet.

Spola fram tiden till nutid då vi ser vi att psykisk ohälsa ökar bland unga personer och här sticker Sverige och tjejer ut ur statistiken.

Frågan är om detta kan ha något att göra med den enormt snabba utveckling som alltså har ägt rum under de senaste 100 åren.
Hur det än må vara med det så blir det dessvärre upp till den enskilde individen att ta itu med detta.

Utan stammen omkring oss på samma sätt som förr så är det den enskilde människan som får stötta sig själv och söka hjälp hos en psykiatriker, till exempel hos https://www.rainerstromblad.se/. Det kan krävas enormt mycket kraft att ens erkänna att man behöver hjälp, än att faktiskt våga ta steget.

Dock finns det mycket hjälp att få för den som känner att det är dags att konfrontera allt det där som stormar inombords.

Fler nyheter